Lisabet: Madicken, Madicken, pilutta dig, pilutta mig
Jag vet någonting hemligt som bara är für mig.
Pilutta, pilutta, jag säger inte, vad det är
Pilutta, fast du vill nog gärna veta det.
Pilutta dig, en hemlighet, pilutta dig, som ingen, ingen vet,
Och ingen på jorden få nånsin höra det.
Fast det förstås, om er du snäll
Och ge mej en och annan karamell
Så kanske, jag kanske jag säger det ikväll.
Madicken: Oj, vad du är barnslig, du stackars lilla Lisabet!
Jag struntar väl blank i dina dumma hemligheter.
Det är nånting fånigt, det slår jag mig i backen på,
Och vad det än är får jag veta det ändå.
Pilutta dig, pilutta dig, jag vet att du berättar det för mig,
Det kann jag slå vad om, jo för jag känner dig.
Jag vet at reden nu ikväll, so bubblar allting ur dig med en smäll
Och det går so bra utan minsta karamell.
Lisabet: Du tror det er fånigt, men det är tvärtom nånting bra,
Och jag fick veta det av mamma idag.
Madicken: Av mamma, vad då då? Då vill jag också veta det,
berätta nu genast, berätta, vad det är.
Lisabet: Nej, vet du va, vad mamma sa, att jag fick inte säger vad det var,
Det får du se när det blir din födelsedag.
Fast tänk nu om du skulle få, en sidenhatt med skära rosor på?
Men jag säger inget, det måste du förstå.
Båda: Pilutta dig, pilutta dig, pilutta dig, pilutta dig och mig,
Pilutta, pilutta, pilutta dig och mig.
